Då vare dags
Åh. Jag önskar att jag hade samma dygnsrytm nu som jag hade när vi bodde i Norge. Då var man ju dödligt trött vid nio och somnade som en stock senast tio varje kväll. Gjorde ju också att man vaknade utvilad där vid sju, vilket jag mer än gärna skulle göra även nu såhär är på hemmaplan.
Jag har fan sömnproblem... eller tvångstankar. Vad vet jag? Kan inte gå och lägga mig före tolv och absolut inte somna före klockan ett. Micke däremot, han sover som ett barn. Jämt. :)
Imorgon väntar en heldag på IKEA. Ska bli kul. Mest att komma hem därifrån såklart.
Hoppas för övrigt också att Micke anmäler sig frivillig som chaufför. Mina ben är nämligen som tegelstenar och känner inte alls för att samarbeta med resten av min kropp. Det känns precis som lammlyftarträningsverk alltså. Skönt.
/Eder K
Kommentarer
Trackback
